Lucy Lawless takes London!!

Nu så mina vänner. Nu är jag såpass uttråkad att jag sätter mig ner och skriver, visserligen finns det andra saker som jag borde göra först, men,,, nä.. Hehe..

Dag 1 - Fredag.
Lea hämtade mig klockan 06:00, först drack hon en kopp kaffe medans jag slängde i mig någon sorts frukost. Sen bar det av. Efter en dryg timmes färd så kom vi till City (Säve) Airport i Gbg, vi gick in och satte oss i fiket. Jag sprang in en snabbis i affären som var där och köpte ett hänglås, kände att det kanske vore bra. Sen var det dags för incheckning, det gick snabbt och smärtfritt, ända tills man skulle gå igenom säkerhetskontrollen, jag fick plocka saker av mig så det bara skrek om det. Mobil, pengar, skärp m.m. Varför inte bara klä av mig naken med en gång liksom.. Hehe.. Nåja, väl inne i, vad man nu ska kalla det, loungen eller nåt, haha, så väntade vi tills vi fick gå in i ännu ett rum innan det var dags att gå på flyget. Vi satt där i dryga timmen, sen var det dags att ställa sig i kö för att få en bra plats på flyget. Där står vi och väntar och jag är så nervös att jag mer eller mindre skakar, och helt plötsligt ropar dom ut att planet är en dryg timme försenat. Fan va synd det var om mig då, jag som verkligen hade förberett mig psykiskt. Efter en timme så kom planet och vi gick på, vi satte oss längst fram och jag var nervig. Planet gjorde sig redo för start och jag bara andades lugnt och när det väl lyfte så var jag så förbannat,,,, besviken.. Ja, var det bara det här? Herregud, det var ju ingenting, kittlades inte ens i magen. Jösses, det kändes som om jag inte gjort annat i hela mitt liv ju.. Haha... Resan var lugn och behaglig och inte ens landningen lämnade särskilt starka känslor i mig. Ja, ja.. Det var ju bra detta, då vet jag iaf att jag kan flyga, jag är inte rädd.. Men vänta bara tills jag flyger nästa gång och det kommer en luftgrop.. Hihii..

Väl framme i Stanstead så gick vi igenom passkontroll o liknande alldeles smärtfritt och väskorna kom snabbt. Efter lite letande så hittade vi även till vårat tåg som skulle ta oss till London. Tji fick vi, ett annat tåg hade gått sönder på banan så vi fick gå av i Broxburne där vi snällt fick vänta på anslutningsbussar, det var nu som mitt hat bildades mot italienare. Listen, and listen good my dear friends. Italienare är ett jobbigt folkslag, dom ska alltid vara först och folkvett finns inte i deras vokabulär. När det väl hade kommit några bussar så blev det världens folkstorm, jag som svensk tränger mig inte före utan väntar helst tills det blir min tur, man kan ju tycka att fina lugna köer inte vore för mkt att begära eftersom vi alla vet att vi kommer att komma med en buss förr eller senare. Lea tog tag i mig och sa att hon går inte på en buss utan mig, någon knödde sig imellan och vi skildes åt, hon kom på en buss men inte jag, och inte var hon trevlig nog att gå av o vänta med mig utan hon lämnade mig helt jävla själv på en plats jag aldrig varit på förr.. Men ehh, jag är inte bitter.. Som den vuxna kvinna jag är *asg* så samlade jag mig och väntade på en annan buss, även där blev jag bortknuffad, inte lätt att vara kort o försynt. Sen kom det en buss till som jag, efter många om och men och en massa jobbiga människor (läs: italienare) som busschauffören skällde på, med all rätt, kom med på. Trodde att bussen skulle köra ända in till London, för när jag frågade chauffören så sa han att det skulle han säkert. Men det skulle han inte alls, bra koll säger jag bara. Utan vi fick stiga av vid en annan tågstation, och där väntade Lea. Äntligen kom vi på tåget till London.

Väl framme i London så tog vi en taxi till där jag skulle bo med Kat och Caro, hade även fått en massa oroliga sms från dom eftersom vi var så sjukt sena. Jag checkade in hos en väldigt söt tjej som så totalt råflörtade med mig.. Hihii.. Sen tog vi en taxi till Leas hotell, hon checkade in och sen sprang vi de få metrarna till Hilton. Vi fick våra "passes" och Kat kom springandes emot oss. Vi gick in till Caro och vi kramades och var glada.

Vi intog ett par platser och jag lämnade Lea åt sitt öde, jag sprang nämligen ut i lobbyn och shoppade upp alla pengar jag hade, ja mer eller mindre iaf.. Hehe.. Har under den helgen spenderat en mindre förmögenhet på Xena-saker. =P
Bilder kommer upp senare, ska ta kort på allt jag köpt. =)

När jag kom in igen så såg jag Steven L Sears (http://www.imdb.com/name/nm0780798/) stå i ett hörn för sig själv. Jag gick fram och presenterade mig och han visste precis vem jag var, vi har haft en ganska sporadisk kontakt på Facebook. Hehe.. Vi tjatade en stund och sen så socialiserade jag mig med de andra.
Kat o Caro hade ju andra "passes" än oss så dom skulle få Adriennes autograf så jag ställde mig i kö med dom för att vara officiell fotograf. Dom står och pratar med några andra som presenterar sig som Rosie o Lars, yaay, svenskar!! Hehe.. Kat viskar till mig att hon gjort bort sig så totalt inför dom. Tydligen så har dom knött sig före i kön och Kat muttrar ilsket över detta när dom vänder sig om och utbrister: "Men åhh va roligt, är ni också svenskar!?" Men dom var skittrevliga och vi stod o tjötade en stund, det visade sig att dom var från Göteborg.. Woohoo.. Hehe.. Och Rosie hade också ett custome-made bankomatkort med Xenas chakram, fast hon höll med om att mitt var snyggare.. =P Vi vände oss om och bad en brud ta kort på oss svenskar som så fint funnit varandra. Det var Helen, henne umgicks vi med resten av helgen. En helt underbar tjej, eller ja, kvinna.. Chockerande nog var hon 40..

Anyhow.. Caro, Kat o Helen skulle se på kabaren som var på kvällen med Steve, Brittney Powell, Paris och Adrienne. Men det skulle kosta mig o Lea mer pengar så vi gick för att käka ist. Vi drog till Donken. Sen så gick vi till Leas hotell för att lämpa av en del saker som jag köpt som hon skulle ha med sig hem i sin väska. Sen så drog vi för att leta upp Caro som kände sig mer eller mindre vilsen utanför Hilton, Kat hade nämligen lämnat henne för att dra på fest i Soho.. Vi hittade henne utanför och Lea gick tillbaka till sitt. Jag envisades med att bjuda på taxi hem, för det var inte så farligt dyrt, medans hon envisades med att ta tunnelbanan. Vi irrade runt ett jädra tag för att hitta en taxi, det sket sig, så tillslut så, om än motvilligt, lät jag mig dras med till tunnelbanan.

Vi åkte hem till vårat hostel för att lämpa av våra saker, sen ut i Londonnatten, Caro ville ha fish and chips.. Även det sket sig, så efter att vi irrat runt vid Piccadilly en timme eller nåt så bestämde hon sig för Donken. Haha.. Sen drog vi hem. Kat kom inramlandes lite senare, full som en kastrull. Sen somnade vi som små barn hela högen.

Dag 2 - Lördag

Efter en hel del snoozande så gick vi äntligen upp, Caro tog en evighet på sig att göra sig iordning men sen kom vi äntligen iväg. Vi gick till Starbucks för att köpa frukost, den var äcklig som fan. Sen åkte vi vidare till konventet och sprang på Helen igen. Hon presenterade oss för sin kompis Gina, hon var också väldans trevlig. Där spenderade vi dagen med att flumma runt och lyssna på Steve, Paris och Brittney. Tog en massa foton, men inte lika många som jag tog på kvällen.. Hehe.. När klockan drog sig mot 18 snåret så drog vi oss mot konserten. När vi äntligen hittat dit så såg vi att det var en liten intim pub och man kom väldigt nära scenen, hur långt bort man än stod. =)

(Fortsätter en annan dag, ska lägga mig nu och brorsan kom hem o vill ha sin dator. Puss o gull på er)