Känns fel men ändå så rätt att kalla dig min bästa vän.. Du får mig ändå fortfarande att pirra och le på ett sätt en vän inte ska kunna... Men att vi är vänner är nog det som är rätt iaf.. Du gör mig alltid glad, jag kan alltid prata med dig och du är den jag ringer när jag är ledsen, när jag är glad eller när jag har tråkigt... Och du vet att du alltid kan göra samma sak med mig... Mina känslor för dig är på ett djupare plan nu men för flera år sedan sa jag en sak till dig och det står jag fast vid... Jag kommer alltid att stå fast vid det, på ett eller ett annat sätt.. Vi har lagt korten på bordet och som jag sa, jag blir inte förvånad om vi träffas en dag som pensionärer och hittar tillbaka till varandra... Haha... Men nu är det vänner vi ska vara, och det är jag helt tillfreds med.. Fast du kanske ska vara lite halvrädd för mig o Milo ihop... ;P *asg*
Du är nåt av det vackraste som finns, på alla plan, och jag är lycklig över att få ha kallat dig min...
Snart så ses vi igen och vi ska ha så sjukt skoj... =)
Anna -- min bästa vän, min prinsessa och mitt ljus... D.F.E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar