Footprints in the sand

Ligger och gråter nu.. Har gjort det ett tag.. Jag mår ganska piss.. Är trött, hungrig, har huvudvärk, mår illa och är allmänt deppig... Och jag fattar verkligen inte varför jag e så depp. Var ju på så bra humör hela dagen idag, ända tills jag satte mig i soffan.

Fast jag har ju mina aningar iofs. Mitt liv är upponer och jag ser ingen ljusning just nu. Måste försöka ordna upp det på nåt sätt men just nu känns allt bara meningslöst. Är också helt säker på att jag kommer att sabba det jag just gett mig in på. Jag vill verkligen klara det men litar inte tillräckligt på mig själv och det känns så kasst. Jag har en klump i halsen och den växer sig bara större för varje minut som går. Vill inte leva det här livet, vill verkligen bara att det ska ordna upp sig. Men inget kan lösa sig utan att jag tar tag i det men jag har typ ingen ork just nu, vill bara gå under jorden, eller iaf lägga mig under ett täcke tills allt är bra igen, men även jag vet att man löser inget på det sättet.

Det har nog varit lite mkt för mig de senaste åren (spec senaste månaderna) tror jag, men jag är fan starkare än vad jag trodde och jag är grymt stolt över mig själv på många punkter men just nu känns det som om det tar stopp.
Jag behöver någon som kan lyfta upp mig lite, inte bara någon som säger vad jag ska göra, utan någon som verkligen lyfter upp mig och stöttar.
Missförstå mig inte, mina vänner är enormt stöttande, men på lite fel sätt, eller ja, fel på det sättet att jag behöver nåt annat. Men inte ens jag vet vad jag behöver. Men just nu har jag det inte. Jag vet bara att jag mår sämre än vad jag själv tror och visar.

Min mur är hög och just nu är alla mina känslor innestängda där. Jag känner mig apatisk, känslomässigt stängd. Jag känner mer eller mindre ingenting för någon. Och jag tror att det är rätt bra på ett sätt, för jag behöver fokusera mer på mig själv just nu. Men samtidigt så vet jag att det är en lögn, för jag känner inget för att jag skyddar mig själv. Men det är väl ett sätt att få känslor att försvinna också antar jag, stänga in dom så att dom inte tillåts att florera med befolkningen.. Haha..

Jag hade börjat nysta i diverse trådar i mitt trassliga liv häromdagen men just nu känner jag ingen optimism alls. Allt känns bara så negativt och jag är för tillfället världens pessimist. Och jag vill inte vara det.. Jag orkar inte.. Jag behöver se lite ljus för att orka fortsätta.

Jag hatar att må skit..

Har nog bara en dålig kväll.. En sån kväll ska man inte titta på gamla dikter man skrivit, men visst fan är det precis det man gör.. Det gjorde inte direkt saken bättre. För många minnen, för mycket om Henne.. Och så lite självömkan mitt i alltihop.. Ja det är ungefär det dom handlar om, mina dikter. Dom som knappt någon fått läsa.. Ja knappt någon..*skrattar* Tragikomiskt säger jag bara.. Allt som hänt det senaste är så absurt att jag undrar vart fan jag tappade bort mig egentligen?



Nä fan… Måste rycka upp mig och torka tårarna.. Vara sådär riktigt tapper och inte visa nåt. Ja, bara vara mig själv!!

Puss på er